Att tro är för de svaga människorna
Okej, nu är jag en arg jävla ungdom med väldigt mycket hormoner inom mig, och det här inlägget kommer jag säkert att ångra i morgon bitti. Strunt i det nu, nu är jag både sur och bitter och urladdad som in i helvete efter flera timmars arbete framför datorn med en skoltidning som ska vara klar väldigt snart. Jag antar att ni får ha lite överseende men jag ska bara säga er att par saker innan ni tappar intresset…
Jag var på en religiös tillställning i skolan igår. En munk i konstiga kläder från Harri Krishna (nej, jag vet inte hur sekten stavas och ger ärligt talat blanka fan i det också) kom och besökte oss i aulan och pratade om sin tro. Trots att vi var många som skrattade gott och hade roligt åt honom, så tycker jag ändå att skolan borde lägga sina resurser på annat. Munken i fråga hade väldiga problem med användandet av ordet sekt. Sekt är ett ord med mycket negativa laddningar, förklarade han på ett sätt som nästan kan liknas vid hur rasister försöker skylla ifrån sig sina åsikter “nej, men rasist, det är ett så negativt laddat ord… vi värnar ju bara om fosterlandet”.
Ni förstår. Bara en sådan grej upprör väldigt mycket. Men jag hann aldrig fråga vad han exempelvis tycker om Knutby, om det är en sekt eller mysigt sällskap med lite udda åsikter bara.
Vidare berättade munken att många av de ledande och största religionerna i världen i sina beskrivningar av sin särskilda religions Gud pekar på en och samma Gud, som enligt honom varken tillhör islamismen, judendomen eller kristendomen, utan istället är någon slags Gud för alla. Han talade gott om denna gud och sade att, när religionerna ballat ur och människor lider, så kommer denna gud att kliva ned eller skicka representanter för att ställa allt till rätta.
Jag frågade om munken inte tyckte att religionerna ballat ur ganska ordentligt redan, när krigande länder i mellanöstern använder sig av Gud på samma sätt som Bush säger att Gud sade åt honom att kriga mot terrorismen. Vilken sida ska Gud ställa sig på? Och framför allt, varför ställer Gud inte allting till rätta, om han finns? Människor dör ju varenda dag! Här och framför allt i de krigsdrabbande länderna.
Men det hade munkjäveln inget svar på alls.
Vet ni vad jag tror? Jag tror att religioner är sjuka föreställningar med en fascinerande sprängkraft och som olyckligtvis lyckats rota sig ganska bra i samhället. Religioner är som opium för folket, sade Marx. Han har helt rätt. Förr i tiden när sjuka människor sade att de såg gestalter och figurer uppträda, så kastade man dem i fängelse och betraktade dem som psykiskt sjuka. När ensamma människor beter sig verklighetsfrånvänt även idag, kastas de in på psykhem. Men när hela grupper och speciellt grupper med makt och inflytande bekänner sig för en frälsare och heliga skrifter, då kallas det religion.
Vet ni vad jag tror mer? De som säljer sin själ till religioner, de är jävligt trasiga människor och vid en andra eftertanke så kanske de inte bör skrivas om på det här vulgära sättet alls, de kanske far ännu mer illa då. Men just nu struntar jag i det. Det som i alla fall är säkert, är att de är ute på jävligt farlig is och framför allt är de långt ifrån att lösa sina många problem som antagligen låg till grund för att de en gång frälste sig.
När ska folk fatta att religiösa uppfattningar är förlegade åsiktspaket med mycket sinnessjuka inslag? När ska folk sluta “respektera” religionen när den kränker människor som t ex. har “fel” läggning?
Jag förstår ärligt talat inte hur vuxna människor kan hålla på och gräva i gamla biblar, tala i tungomål, ägna sin tid åt att formulera lögner utifrån den största lögnen någonsin - Messias existens - samt värva nya friska människor till sina sjuka sällskap.
Jag blir så jävla trött på er.
Jag har varit med i pingstkyrkan, sett och varit med om en del, så kom inte och säg att jag inte försökt med Gud.
Jag har sett religionen förstöra människors tidigare liv. Sett hur religioner gjort kompisar till monster, till bokstavstroende dårar och droppat alla sina riktiga kompisar för Jesus. Vad fan är detta?
Häxprocesserna, alla offringar, alla sjuka värderingar om kvinnor och hbt-personer, alla heliga krig…
Gå med i scouterna i stället.
Media: Dagen.se
slutstadium
Hej!
Tycker att du har rätt på många punkter men att bara ge upp är ingen bra utväg.
Jag håller verkligen med om att religioner bara är är skräp som förstör folks liv, men att Gud ser den lilla människa som söker honom trots våra öppenbara brister är något som är underbart.
Jag har själv mkt negativ erfarenhet från kyrkan och därför har jag valt att utgå från min barnatro.
Vidare vill jag säga att erkänna att man faktiskt inte kan allt är en styrka, för då kan man lära sig ngt nytt varje dag.
Bort med religioner, jag vill möta människor som vågar vara sig själva även inför Gud.
Det är smartare att bekämpa religionen utan att förakta kunskapen om den. Riktig respekt vinner den religionsmotståndare som kan Bibeln bättre än den kristna fundamentalisten. Där, i de så kallade heliga skrifterna, finns också ett och annat stick- och huggvapen som kan användas mot förtryckande fundamentalister, om man inte frivilligt har avstått från att sätta sig in frågorna naturligtvis.
Alla människor är svaga ibland. Även vi ateister. Att vi sedan går en väg ur svagheten och religiösa en annan har knappast med svaghet/styrka att göra. Jag har svårt att se mig som speciellt stark eller modig för att jag avvisar tanken på en gud.
Sedan är det en annan femma att det är svårt att få svar från religiösa. Religionsfilosofin uppkommer och redigeras ofta som ett svar på vetenskapliga framsteg, så de religiösa ligger i regel ett steg efter.
Jag håller med dig Erik Rune.
Akuhujan: Vem som är stark och svag är inte lätt att definiera. Bör man ens det? Hur som helst så ska jag förklara vad jag menar, eftersom det var jag som drog upp frågan.
Om man inte törs eller förmår gå till sig själv när något är fel utan väljer att helt sonika knäfalla inför Gud, så har man valt helt fel lösning. Det anser i alla fall jag. Det här har också att göra med varför man blir religiös överhuvudtaget.
Jag ser mig som stark för att jag vågar ifrågasätta mig själv, mitt liv och mina handlingar - när det är svårt. Och inte ger mig åt Bibeln eller skyller ifrån mig.
Jag ser mig som modig för att jag avvisade kyrkan för fyra år sedan när jag var sjuk, och istället valde sjukvården där friska människor dagligen arbetar med folk i nöd.
Religioner såsom kristendomen kommer alltid att ligga steget efter och släpa.
“Jag ser mig som stark för att jag vågar ifrågasätta mig själv, mitt liv och mina handlingar - när det är svårt. Och inte ger mig åt Bibeln eller skyller ifrån mig.”
Är det inte just detta religiösa (ofta) gör? Det är åtminstone så jag har kommit att uppleva de stora religionerna, kristendom (åtminstone i de olika klassiska varianterna), judendom och islam. De ifrågasätter sig själva och det de gör och försöker att inte skylla ifrån sig - men vänder sig ändå (eller kanske snarare pga detta) till Gud.
Att döma av ditt uttalande om kristendom och sjukdom låter det som att du framförallt är bekant med den extrema fraktionen av frikyrkligheten - de som avsvär sig sjukvård för att endast lita på bönen. Personligen anser jag att dessa har missförstått en viktig aspekt hos Gud (dvs, Gud såsom såsom kristna “definierar” Honom): nämligen att han är Skapare, och alltså har skapat hela denna värld och allt som finns i den. Således har han även skapat det mänskliga förnuftet och de ämnen i denna värld som kan nyttjas medicinskt. Ergo: att gå till sjukvården när man är sjuk, är att göra Guds vilja. (faktum är, att katoliker alltid är noga med att man alltid ska gå till sjukvård, hur ofta man än ber och upplever sig ha blivit helad).
Som vår svenske skald Viktor Rydberg säger i sin dikt “Hesiodos råd”:
Bön med lyfta händer är ej nog,
lantman, då du ber för jordens gröda.
Bed med handen på din plog!
Då välsignar bönens kraft din möda.
“Religionsfilosofin uppkommer och redigeras ofta som ett svar på vetenskapliga framsteg”
Akuhujan,
filosofi är aldrig statisk, bestämd, den är till sin natur dynamisk, levande, föränderlig. Den är relation. Hela dess husbygge består av erfarenhet, tanke och noetiskt skådande - därför möter man alltid nya sidor och aspekter, vilka formar och förändrar den redan existerande filosofin. Det är inte efterblivenhet, det är sanningstörst. Det är kärlek till vishet - filosofi. Men även den sanna filosofen stöter på nya ansikten.
“Är det inte just detta religiösa (ofta) gör?”
Jo, men jag har bättre referenser än de kristna, inskränkta har. Jag har verkligheten, mina vänner och familj som vittnar om sånt jag själv har svårt att avgöra. De religiösa har tusen år gamla skrifter.
“Att döma av ditt uttalande om kristendom och sjukdom låter det som att du framförallt är bekant med den extrema fraktionen av frikyrkligheten - de som avsvär sig sjukvård för att endast lita på bönen.”
Ja, du har rätt. Jag var på ett läger arrangerat av Pingstkyrkan och när jag mådde dåligt i magen så lade alla sin hand på mig och talade i tungor och på spanska. Gissa vad man får för intryck av religionen då?
Schysst av dig att engagera dig i skriverierna Thomas.
Ja, om de flesta religiösa är fattiga kvinnor i u-länderna, förtjänar de ju verkligen allt vårt förakt. svaghet rent generellt är ju äckligt och svaga människor likaså. vi i sekulära sverige är starka och bättre än andra svaga individer.
“Om” ja…
Svaghet generellt är väl inget positivt, utan något man borde hålla sig borta ifrån. Loosers drar till sig loosers. Däremot har jag aldrig påstått något av det du sade. Jag tycker gott man kan angripa religionen som sådan och kalla det för människans opium utan att dumförklara människan.
Jag känner mig ganska nöjd med livet som jag lever här i sekulära Sverige, men frågan är om vi verkligen är så himla smarta om man jämför med en del indianstammar i Latinamerika. Det har ju rapporterats från ett fåtal där som klarar sig utan vår civilisation och känner sig förhållandevis nöjda som det är.
Hur intelligent är det egentligen att bomba och kriga som vi gör?
[...] skriver om SCANIA-arbetarnas öde under Porschismen, Slutstadium tokdissar religion i allmänhet och Vida Latina upplyser oss om läget i Colombia och manar till [...]
Om ja, risken är ju rätt stor.
Hur håller man sig borta från svaghet utan att förakta och hålla sig undan svaga loosers? Vilka är loosers i sverige idag, och varför? Arbetarklass, kvinnor, invandrare, våldtagna, utnyttjade, mobbade.. du lägger ansvaret hos individen, loosern, och inte systemet. Tycker just det är loosern man ska solidarisera sig med, annars kan man ju lika gärna börja svärma för cheferna i samhället, som det är idag.
Nej, risken är inte så stor, och jag föraktar de inte alls, och framför allt inte för att de är fattiga. Man kan visst hålla sig borta från “svaghet” utan att förakta den. Jag gillar inte din definition av vilka som är loosers, eller rättare sagt de exempel du nämner. Loosern är den som ytliga, arroganta och naiva människan. Det riktiga looserfolket finns i just chefskiktet.
Man kan väl säga såhär…
Jag föraktar inte den religiösa människan per definition, men religionen som sådan förslöar de mänskliga sinnena och gör sina slavar totalt likgiltiga inför verkligheten.
Jag lägger ansvaret hos systemet.
Jag tycker att det mesta du skriver bara reflekterar det dåliga humör du säger dig ha varit på när du skrev texten
Det är oändligt mycket som jag skulle kunna sätta mig ner och resonera kring som du sagt. Men jag hänvisar istället till min blogg ( http://www.sugarberry-delight.blogspot.com/ ) där finns en bloggserie på 3 delar där jag tar upp lite av det här fenomenet av att folk i allmänhet generaliserar och nedvärderar religösa individer pga sin egna okunskap och intolerans.
“Jag blir så jävla trött på er”
Jo, å andra sidan så brukar jag ofta bli trött på i stort sett alla okunniga ateister etc som försöker sig på att diskutera saker de egentligen inte har någon kunskap om. Så finns det ju även ett uttryck som säger “även satan kan läsa bibeln” så varför skulle man vara insatt bara för att man läst en bok? En bok kan läsas eller så kan den läsas.
Jag har inte sagt att texten är det jag kan prestera i religionskritik.
Jag ska läsa.
Jag är kunnig som få, jag vet vad jag talar om.