Därför strejkar vi

Strejken har mötts av en del kritik. På insändarsidan i BT den 5/10 och 9/10. Därför vore ett klargörande på sin plats.

I vårt försök att bilda opinion och få gehör för våra åsikter har vi använt oss av alla tänkbara kanaler, men vi vill mer än att göra stora rubriker. Det handlar inte om att ha rätt, man måste få rätt också. När vi inte längre får respons från media eller våra politiker, trots att vi fortfarande skriver insändare, reser runt på olika skolor och informerar, måste man tillslut välja en annan väg för att få någon form av resultat. Vi elever har ingen parlamentarisk plattform där vi kan besluta något av vikt, vårt medbestämmande är begränsat.
Utbildningsnämnden ger ingen respons på våra protester, då måste man använda sig av deras metoder, mediekanalen till exempelvis.

Vad de vill göra, är att visa upp att det finns ett samförstånd kring beslutet om ordningsomdömen. Att det är ett harmoniskt och tryggt projekt som alla tycker om. Det vill de kanalisera ut via media. Vad vi vill göra, är att visa på att det inte finns något samförstånd. Här, allt ifrån (v) och (mp) till lärarförbundet och eleverna, finns det flera intressen och direkt motsatta uppfattningar om hur skolpolitiken ska styras och vilka insatser som behövs.
En endagsstrejk handlar inte om att angripa undervisningen, det handlar om att för en gångs skull göra något tillsammans för att få politikerna att lyssna. Strejken är en symbolhandling.

Våra protester är bara början på något ännu större. Det som sker nu är unikt. Det var längesedan vi hade så beslutsamma och handlingskraftiga elevkårer. Nu finns en lovande grogrund för flera år av elevfackligt arbete att växa sig starkare, ändå höjs kritiska röster. Skulle vi inte lära oss fritt och kritiskt tänkande? Betyder våra synpunkter ingenting?

Skolan är vår arbetsplats. Vi är framtidens arbetskraft. För arbetare är strejken det viktigaste lagstadgade vapnet vid konflikt. För oss elever finns inte sådana möjligheter. Knappt någon vet vad man som elev har för rättigheter eller möjligheter att förändra. Gymnasiegången må vara frivillig, men precis som i arbetslivet är det viktigt med fackförbund som tar tillvara våra intressen. Nu finns snart ett särskilt elevfackligt utskott på den skola där vi varit verksamma.

Vi tänker göra allt vi kan för att påverka och styra över vår tillvaro. Att stå på vår sida i den här konflikten är att vara med och tillsammans med oss öka chanserna, inte bara den här gången, utan även för framtida elevprotester att lyckas. Det här är bara början. Skolan är vår.

Ville Skrifvars och Johan Frick
Förenade klasskamrater

~ av slutstadium på 1, oktober, 07.