Den monopoliserade mediaindustrin

Replik till Samuel Teglund om mediaindustrin (8/4 Debatt: Bt.se)

I söndagens lokaltidning i Borås, Borås tidning, häver Samuel ur sig mycket medieförakt och menar på att man döms i förväg på grund av hurdana åsikter man har. Här är en förlängning. För visst ger jag Samuel rätt i hans skarpa iakttagelse av den monopoliserade mediaindustrin. Som vi känner till den idag drivs den av samma intressen som t.ex privatiserade företag; att profitmaximera. Den förringar och förlöjligar allt tänkbart motstånd ifrån den utomparlamentariska vänstern, och osynliggör dem grupper som
oundvikligen kan ses som reellt potentiella motkrafter. 85 % av all media i Sverige är borgerligt representativ. (Ordfront #6 1999). Och visst fungerar media som ett utmärkt verktyg för etablissemanget att smutskasta vänstern med. Ibland agerar mediaindustrin en direkt megafon åt polisen, staten och kapitalet. I Italien praktiskt taget äger Berlusconi median. Men det var ingen ny upplysning.

Inom denna mediaindustri pågår omvälvande förändringar just nu. Det sker en globalisering av den ökade kommersialiseringen, avregleringarna, privatiseringarna och den växande ägandekoncentrationen. Tillsammans med ny teknologi driver dessa förändringar på monopoliseringen av mediaindustrn.
Utbudet av nyhetsmedia styrs av bara ett tiotal företag, dessa med 10 och 25 miljarder dollar som dominerar den globala marknaden. Den australiensiske mediemogulen Rupert Murdoch styr medier som når ut till tre fjärdedelar av jordens befolkning. I Sverige sköts lejonparten av mediaetablissemanget, Dagens nyheter, TV4, GT, Expressen, Dagens industri, Sydsvenska dagbladet, SF, Metro, TV3, TV8, Strix, Aftonbladet och Svenska dagbladet, av enbart tre bolag: Bonniers, MTG och Schibstedt. Mediajättarna finns överallt. De kontrollerar såväl regionala som nationella marknader. Även mellan de stora
företagen och mediajättarna finns det ett samarbete, lika intresse och strategiska allianser. Storföretagen äger 51 av 100 ekonomier i världen. Makten är storföretagens och som använder media som sin reklampelare. Som sagt. Även i denna industri så är målet att profitmaximera, precis som med storföretagen.

Eftersom mediesystemet också måste finansieras, görs annonsörerna till de viktiga konsumenterna, medan vi som läser och hushåller varan, blir själva ”produkten” som annonsörerna erbjuder. Reklamens roll är ofantligt viktig. Metro lever på ett reklamkoncept. 1995 låg de globala reklamutgifterna på 335 miljarder kronor, enligt en beräkning som McCann-Erickson gjort, och kommer att öka till 2000 miljarder dollar 2020. Såväl TV4 som dagspressen påstår sig stå för samhällsopinionen och vara objektiva. Sanningen är den att de är bundna till sina ägares, chefsredaktörers och sponsorers  mycket färgade åsikter för att kunna publicera något. Visst springer media maktens intressen. Därför, all media som systemkritiserar, står i konflikt med etablissemanget bedriver en viktig kamp; nämligen den att ifrågasätta systemet och sålunda utmana yttrandefrihetens gränser och utvidga demokratibegreppet, annat än att backa upp makten ytterligare. Det är i denna kamp mot monopoliseringen av vår media, som  systemet och dess företrädare ska svettas pärlor under skjortan och som en oberoende media kan skapas. Vi som på något sätt hamnat i fokus, antingen på löpsedlar eller i  notiser, vet att vid t.ex. demonstrationer så dramatiseras händelseförloppen ofta kraftigt till oigenkännlighet; där dem högljudda protesterna kriminaliseras, budskapen osynliggörs och de ansvariga förlöjligas.

Att media har mage att kalla sig opartiska är samma lögnaktiga dubbelspel som förvandlar ”folkvalda ledare” och garanter för rättvisa till cirkuselefanter på Maximum.

Denna text blev publicerad som insändare i BT, på AFA Dackebygds hemsida och även hos Revolutionära Fronten.

~ av slutstadium på 18, april, 07.